equestrianlifestyle.blogg.se

I slutet av tävlingsterminen den hösten bröts gruppen upp i och med nedläggningen av privatstallet på Hägerneholm, CC. Träningarna förlades till Sjöberg. Nya gruppmedlemmar kom till och en ny tid började.

Jag anmälde mig och Gallina till två helgkurser för svårklassryttaren Louise Haaga. Framgången kom snabbare än jag kunnat ana. Höstens mot- och framgångar blev pettitesser. Louise tog oss till nya höjder med hennes avancerade övningar och noggrannhet. Gallina hoppade bättre än någonsin, bättre än flera av hästarna på träningarna. Vi klippte 120cm, 130cm som om vi inte gjort annat. Mitt hopp växte på nytt och när våren kom tog vi nya tag.

Men våren 2008 blev inte som jag hade tänkt mig. Planen var att starta första tävlingen i april, sedan tävla varannan helg fram till juni. Men både april och maj fick uteslutas då jag gång på gång blev sjuk och inte kunde träna. När jag väl blev frisk och vi kom igång blev tävlingsresultaten långt ifrån förväntade. Avflygningar, utvägringar. Vissa gånger oförklarliga, vissa gånger ryttarfel.

Men vid detta lag hade jag tvingats inse verkligheten och tävlingarna var i rent träningssyfte. Trots detta var det svårt att hålla tårarna borta. Ger man allt, utan att få något tillbaka tar det hårt om det går alltför länge.

Det jag tog fasta på var en mycket tydlig förändring i Gallinas hoppbeteende. På framhoppningen hoppade hon nu med stort självförtroende, fina språng med rygg. Hon hoppade nu mera i de flesta situationer, vare sig vi kom i hög eller låg hastighet, långt ifrån eller tight inpå. De hinder vi kom över på banan var ofta klockrena. Bra anridning utan osäkerhet, fina och säkra språng.