Hoppryttare som bara rider dressyr...?
Vad ska man säga? När andra har frågat vad jag sysslar med har jag alltid svarat att jag är en hoppryttare. Men vad svarar jag nu? Jag känner mig inte som en dressyrryttare! Men å andra sidan hoppar jag i princip aldrig nu för tiden. Sist jag och Gallina hoppade "på riktigt" var våren 2010 innan skadan uppdagades.
Jag saknar det verkligen, det finns ingen bättre känsla än att susa över hinder med favorithästen. Vår sista hoppträning någonsin var en av de bästa vi gjorde. Gallina var helt fantastisk. I efterhand vet jag att Gallina var skadad långt innan vi förstod något. Därför är det ännu mer fantastiskt vad hon gjorde för mig. Genom eld och vatten som man brukar säga.
Gallina som var så fruktansvärt rädd för att hoppa när hon kom, ställde upp och hoppade helt otroligt bra sista hoppträningen tillsammans. Trots att det förmodligen gjorde ont. Hon gjorde det för att jag bad henne göra det. Hur fantastiskt är inte det? På samma gång är det hemskt eftersom jag bad henne att göra något som hon egentligen verkligen inte skulle göra. Men det kunde jag inte veta då..
Min fina, fina häst. Vad skulle jag göra utan henne?
Finaste
Gallinas presentation
Gallina
1991-04-05
Gallina är ett sv. halvblodssto e. Krocket ue. Galant. Hon är en snäll
och pålitlig dam, vacker och klok. Ridmässigt kan Gallina vara ganska svår, hon
har många egna idéer och har genom åren byggt upp en hel repertoar av knep för
att slippa undan dressyrjobb. Det är dock fel att säga att Gallina inte är
samarbetsvillig, för då man väl kommer förbi det jobbiga (läs: har lyckats
övertyga henne om att bakbenen ska in) och hon har hamnat rätt i formen så är
hon oerhört medgörlig!
Trots att hon inte är dressyrtävlad är hon
välutbildad och kan skolorna, galoppombyten, piruetter m.m. Innan Gallina kom
till mig tävlades hon upp t.o.m MSV hoppning med fina resultat. Gallina har en
otrolig hinderuppfattningsförmåga, hon river sällan trots ryttarmissar. Hon är
ganska okomplicerad att hoppa då ryttaren väl vunnit hennes förtroende, vilket
dock inte är det lättaste.
I hanteringen kan man inte önska sig en mer
okomplicerad eller medgörlig häst. Gallina lastar sig själv, ställer upp i
boxdörren då man kommer med tränset, finner sig i att stå och bli klippt i flera
timmar. På främmande platser är hon nyfiken men lugn. En riktig klippa med andra ord.
1991-04-05
Gallina är ett sv. halvblodssto e. Krocket ue. Galant. Hon är en snäll
och pålitlig dam, vacker och klok. Ridmässigt kan Gallina vara ganska svår, hon
har många egna idéer och har genom åren byggt upp en hel repertoar av knep för
att slippa undan dressyrjobb. Det är dock fel att säga att Gallina inte är
samarbetsvillig, för då man väl kommer förbi det jobbiga (läs: har lyckats
övertyga henne om att bakbenen ska in) och hon har hamnat rätt i formen så är
hon oerhört medgörlig!
Trots att hon inte är dressyrtävlad är hon
välutbildad och kan skolorna, galoppombyten, piruetter m.m. Innan Gallina kom
till mig tävlades hon upp t.o.m MSV hoppning med fina resultat. Gallina har en
otrolig hinderuppfattningsförmåga, hon river sällan trots ryttarmissar. Hon är
ganska okomplicerad att hoppa då ryttaren väl vunnit hennes förtroende, vilket
dock inte är det lättaste.
I hanteringen kan man inte önska sig en mer
okomplicerad eller medgörlig häst. Gallina lastar sig själv, ställer upp i
boxdörren då man kommer med tränset, finner sig i att stå och bli klippt i flera
timmar. På främmande platser är hon nyfiken men lugn. En riktig klippa med andra ord.
