equestrianlifestyle.blogg.se

Inte så konstigt att det känns som att torven helt plötsligt försvinner!! Gallina i ett nötskal :P Hon är så söt! (Att jag sedan säger "tuttut" till min häst kan man ju ifrågasätta, haha?)

 

 

 

 

 

 

Jag vet att många tävlar på denna nivå men jag måste bara... SHIT VAD HÖGT DET VAR!!! När jag kollade på lite stillbilder från hoppningen med Monty insåg jag att vi nästan hoppade lika högt som han är hög själv. Hur galet är inte det?! Har aldrig gjort det förut. Fining det där, som ställde upp trots att han inte haft mig på ryggen mer än två-tre gånger (och det faktum att jag red halvkasst, hade inte hoppat på ett år typ). Hade gärna haft honom som min egen. Men jag är i största laget, M är ju ingen maxad c-ponny misstänker jag..

 

I december kommer jag att ha haft Gallina i åtta underbara år. Det är helt otroligt vad tiden bara flyger iväg! Ibland känns det så konstigt att tänka att det faktiskt har gått en sådan lång tid. Men om jag verkligen tänker på det, så inser jag att vi är milsvägar ifrån vår startpunkt.

 

Som jag kämpat med denna häst. Jag kan fortfarande inte riktigt rida henne på det sätt som hon kräver, trots dryga sju års träningar!! Det är helt otroligt vilken knepig häst jag fått tag i. Men hon är helt underbar, en sådan fantastisk personlighet att jag inte skulle ha valt annorlunda.

 

Jag pratade med en i stallet efter träningen i torsdags om just det där med att skaffa för svåra hästar. Det är lätt att det blir så. Men medan hon menade på att hon förmodligen hade valt en lättare häst med facit i hand, så kände jag inom mig, hur knasigt det än må verka, att jag hade valt Gallina varje gång! Det jag hade ändrat var vilken tränare jag red för från första början och vilket stall vi stod i.

 

Hade jag vetat vad jag vet nu hade jag tagit Gallina direkt till Thorsholma och ringt C det första jag gjorde. Jag är övertygad om att allt hade varit annorlunda om vi fått den starten. Men nu blev det som det blev, och trots allt runtomkring har vi haft väldigt roligt tillsammans och tack vare Gallina är jag en bättre ryttare.

 

Hon är 22 år nu och kroppen är inte densamma. Men hon känns fortfarande fräch och pigg och glad. Jag hoppas att jag får ha henne kvar flera år till och att vi kan komma igång igen så pass att vi kan komma ut på någon dressyrtävling eller så. För hur fantastiskt vore det inte att starta en 23 åring på dressyrbanan?! [Nästa års mål!]

 

Håller tummarna för att vi kan komma dit.

 

Alltså hon är så underbar, min fina häst!!

 

Damerna verkade ha det bra. Gallina såg ganska trött ut men förhoppningsvis vänjer hon sig snart. Hittills verkar myggen inte vara alltför besvärande, skönt! Jag hade tänkt att ta en liten shoppingrunda idag men inga hästaffärer är öppna... Det får bli imorgon. Ska kika på en enkel grimma som kan ligga borta vid hagen (vill inte lägga min lädergrimma där), lite anti-mygg grejer, kanske ett schabrak men huvudsakligen behöver jag ett nytt dressyrspö eftersom jag råkade böja av mitt för någon vecka sedan medan jag stod på marken o pladdrade.. hehe...

 

Sist Gallina gick på bete var väl 2008 eller 2009 tror jag... Men nu är det dags igen! Jag hoppas att det kommer funka, det är ju himla smidigt. Men vi får se, är myggen för jobbiga så får hon komma in igen. Idag var hon dock nöjd och glad =)

 

Här har ni filmen från hoppningen med Monty idag. Han är verkligen en liten pärla! Tror att han är runt 135cm i mkh, 13 år och har väl inte gjort något speciellt tidigare. Tror inte att han är tävlad faktiskt. Men han skulle ju lätt kunna gå MSV/MSV med träning, så RB har fått sig en riktig kanonponny.

 

Det var väldigt roligt att hoppa lite i alla fall. Nu har det väl gått ett år sedan sist, och hopptränat har jag inte gjort sedan år 2010!! Det är verkligen tråkigt att inte hoppträna regelbundet. Sitsen tar ju också stryk, vilket syns tydligt på filmen. Men med Monty kanske det blir en ändring, vem vet =)

 

Jag och lilla Monty idag =) Åh, vilken ponny!! Vem kan säga att de bara kan hoppa upp på en liten c-ponny o hoppa 120 som om det vore inget liksom?!

 

Igår vad jag på RB hela dagen! Jag och syrran hann göra massor av aktiviteter, bland annat körde vi en tur med Vendela och Zara. Zara (den ljusa på bilderna) är 24 år och världens klippa. Hon är supersnäll, lugn men kan ändå tända till och tackar inte nej till lite racing. Därför kändes det idealiskt att ha henne framför Vendisen på hennes första tur med vagnen utan en person på marken bredvid.

 

Körningen gick jättebra. V är verkligen duktig, hon lär sig snabbt och verkar tycka att det är roligt att äntligen få vara med lite. Eftersom hon gått med föl tidigare har det blivit så att man gärna gosar mer med fölet än henne. Men nu är det Vendisens tur! Hon kommer bli barnens favorit, garanterat!

 

Efter körningen badade vi shettisarna. Vendela var lite tveksam men Zara fick med sig damen ner i vattnet, eftersom Z älskar att bada! Sofie fick hålla pållarna medan jag fotade, men Z fick plötsligt för sig att hon ville simma. Då var det inte lika lätt längre att hålla i båda. Zara fick ta sig en simtur på egen hand :P Tyvärr hade jag lagt ner kameran precis då!

 

Film kommer senare :)

 

Halloj! Idag har jag hunnit med mycket, och dagen är ändå inte slut. Imorse vaknade jag strax efter sex och gick ut på en långpromenad (ca 1½h). Efter det kom syrran över och vi åkte till My One och Hööks. Jag köpte lite myggspray, hästsalva och ett par strumpor. Inget spännande direkt....

 

Sedan åt vi lunch i fina Ulriksdals slottsträdgård. De har en hel-vegetarisk buffé där, som är helt orolig god (och fräch!) Vi tog även ett varv bland alla blommor också.

 

Efter det åkte vi till RB och körde en sväng med Vendela. Det blev hennes andra tur med vagnen, och det gick hur bra som helst! Vendisen var jätteduktig! Vi kunde t.o.m sitta båda två i vagnen ett litet tag.

 

Jag har ju berättat vid tidigare tillfällen att jag och syrran ska ha en kickoff för de tjejer som ska jobba läger för oss i sommar. Vi ville göra något annorlunda och roligt, och bestämde oss därmed för att vi, om möjligt, skulle spela fotboll till häst!

 

Det är något som RB's hästar definitivt aldrig har gjort tidigare, så vi var inte säkra på om det över huvud taget skulle gå. Det är inte alla hästar som tycker att blåa, studsande bollar är särskilt trevliga...!

 

Så här har ni ett litet filmklipp från Wios första möte med den blåa bollen, och mitt första försök någonsin till att försöka spela fotboll uppifrån hästryggen. Jag hade lite för korta ben för att träffa bollen varje gång, men Wio hjälpte till. Den lilla klippan!

 

Detta var helt galet roligt och det kommer göras om. Nu hoppas jag bara att tjejerna kommer tycka det är lika roligt som jag =)

 

Ofta hakar jag på om en möjlighet öppnar sig, även om det är i sista sekund. Under den tid då Gallina var stående pga senskadan tränade jag ett litet sto i hoppning åt ägaren. Hon hade även en fullblodsvalack som ett halvår/år eller så tidigare hade gått löp på galoppen. När hon tog hem honom var tanken att jag skulle börja hoppa med honom lite.

 

Det var en väldigt snäll liten häst, men han hade lite problem med galoppfattningarna och framåtbjudningen. Vi kom dock ganska bra överrens på vårt första ridpass tillsammans. Därför bestämde jag mig (med ägarens tillåtelse givetvis) för att haka på på dressyrtävlingen som skulle vara i stallet några dagar senare.

 

Adde, som bara var fyra år och skolriden i ett halvår, var duktig och orädd på "tävlingen". Men det var dock inte det lättaste att styra runt honom innanför staketen, han var lite överallt. Trots det skrapade vi ihop ca 50% i LC:1, vilket jag efter omständigheterna tycker är ganska bra.

 

Här har ni oss =)

 

Sötisarna Monty, Wio och Aragon på vår långritt till crossbanan

Den värmer hjärtat =)

 

Vi har verkligen lyckats tajma de bästa dagarna denna vecka. Imorse sken solen för fullt och blåsten var i princip försvunnen. Jag red Monty igen, syrran hade Wio och mamma red på Aragon (världens snällaste fjording). Vi var ute 1-1½ timme någonting. Red bort till vattnet idag igen, det är så härligt att rida genom =)

 

Monty var mycket lugnare idag, men nästan piggare än sist. Han taggade speciellt till på hemvägen, då vi galopperade en hel del. Längtar redan till nästa gång vi rider.

 

Jag och sötponnyn