equestrianlifestyle.blogg.se

I december kommer jag att ha haft Gallina i åtta underbara år. Det är helt otroligt vad tiden bara flyger iväg! Ibland känns det så konstigt att tänka att det faktiskt har gått en sådan lång tid. Men om jag verkligen tänker på det, så inser jag att vi är milsvägar ifrån vår startpunkt.

 

Som jag kämpat med denna häst. Jag kan fortfarande inte riktigt rida henne på det sätt som hon kräver, trots dryga sju års träningar!! Det är helt otroligt vilken knepig häst jag fått tag i. Men hon är helt underbar, en sådan fantastisk personlighet att jag inte skulle ha valt annorlunda.

 

Jag pratade med en i stallet efter träningen i torsdags om just det där med att skaffa för svåra hästar. Det är lätt att det blir så. Men medan hon menade på att hon förmodligen hade valt en lättare häst med facit i hand, så kände jag inom mig, hur knasigt det än må verka, att jag hade valt Gallina varje gång! Det jag hade ändrat var vilken tränare jag red för från första början och vilket stall vi stod i.

 

Hade jag vetat vad jag vet nu hade jag tagit Gallina direkt till Thorsholma och ringt C det första jag gjorde. Jag är övertygad om att allt hade varit annorlunda om vi fått den starten. Men nu blev det som det blev, och trots allt runtomkring har vi haft väldigt roligt tillsammans och tack vare Gallina är jag en bättre ryttare.

 

Hon är 22 år nu och kroppen är inte densamma. Men hon känns fortfarande fräch och pigg och glad. Jag hoppas att jag får ha henne kvar flera år till och att vi kan komma igång igen så pass att vi kan komma ut på någon dressyrtävling eller så. För hur fantastiskt vore det inte att starta en 23 åring på dressyrbanan?! [Nästa års mål!]

 

Håller tummarna för att vi kan komma dit.