equestrianlifestyle.blogg.se

Alla som har egen häst vet hur svårt det kan vara att hitta "den rätta". Det kanske beror på att begreppet "den rätta" är relativt, tex beroende av vilka mål man har. Men huvudsakligen tror jag att det finns tre alternativ då man väljer en häst:

 

1. Man väljer hästen man faller för från första ögonblicket: hjärtat styr

2. Man väljer hästen som har de kvalitéer man söker/har kapacitet för att uppnå det: hjärnan styr

3. Man väljer den av hästarna man faller för utav de som har bra kvalitéer: hjärna + hjärta

 

Utifrån dessa tre punkter är trean kanske bäst. Men är det verkligen så när man väljer hästen? Även om man vet att det är viktigt med vissa saker är det lätt att se mellan fingrarna om hjärtat skriker "VÄLJ DEN HÄSTEN!"

 

Jag börjar inse att fall nr 1 är en typiskt nybörjargrej. Det har jag sett bevis på många gånger. Jag är en utav dem. Har alltid varit. Nu har jag inte köpt en häst sedan vi skaffade Gallina. Men om jag skulle göra det igen hoppas jag att jag har vett nog att anamma punkt 3. Det är dock mycket tveksamt. Därmed faller min sats om att det enbart skulle vara nybörjare som gör detta. Punkt 1 innefattar även en viss typ av person.

 

Så beroende på erfarenhet och personlighet tror jag att man är mer eller mindre benägen att lyssna på sitt sunda förnuft framför vad känslan säger.

 

Jag är en typisk sådan person som tar sig an hästar som andra ogillar, som är trasiga/olyckliga eller lite lätt galna. Det är något jag inte tänker på, men varje gång jag har valt ut en häst har den haft någon typ av problem. Vilket är helt fel val för en person som vill nå höga tävlingsmål tex.

 

Då jag gick på ridskola var min favorithäst (som jag även var delfodervärd åt) en b-ponny vid namn Mr.Snape. Han var världens sötaste lilla ponny. Men han var rädd för allt! Dessutom var han tjurig i sin spilta och i princip helt outbildad. Men den ponnyn red och skötte jag vare sig det var ridmässigt utvecklande eller ej.

 

Gallina då.. Jag trodde att det var ett genomtänkt val men nu i efterhand inser jag att jag bara valde med hjärtat även där. Hon var DEN hästen. Jag provred över 30 hästar landet runt men så fort jag såg Gallina visste jag. Det fanns flera signaler som sa att jag tog mig an en alldeles för svår häst då vi skaffade henne, men det tyckte inte jag!

 

Önskar jag ibland att allt inte hade varit så himla svårt? Ja. Men å andra sidan får det tex en helt annan betydelse att hoppa en bana med henne än någon annan häst. Det betyder mycket mer för vi har lagt in så mycket mer än om det hade varit helt okomplicerat. Jag har fått så mycket mer av att tvingats kämpa. Men det är på det mentala planet.

 

Jag hade fått mycket fler fina tävlingsresultat med en häst som inte var "bränd". Jag hade kunnat fokusera mer på mig själv och min sits och därmed utvecklats på det fysiska planet. Och där är vi tillbaka till början igen. Rätt häst - vad är det?