equestrianlifestyle.blogg.se

Villkoret för att jag skulle få en häst efter det att vi tagit bort vår d-ponny var att någon utöver mig själv i familjen ville vara med på det. Min syster kände inte att ägandet av en häst var riktigt hennes grej, så hon backade ur. Som tur för mig var att pappa, som ägnat ponnyhalvåret i stallet med oss, hade bildat ett intresse för ridning. (Min mamma är också hästintresserad, det var hon som såg till att vi började, men hon kände inte heller att hon ville ha en egen häst).

 

Sagt och gjort, pappa och jag blev hästägare tillsammans! Pappa började rida på ridskola och tillsammans letade vi häst i hela Sverige. 30 hästar senare bestämde vi (läs jag) oss för Gallina.

 

Ni som läst "En hästflickas drömmar" (finns i en egen kategori här på bloggen) kan säkert gissa att Gallina inte var särskilt enkel att lära sig rida på. Men eftersom pappa inte var rädd så började han rida Gallina några dagar i veckan redan efter ett drygt halvår på ridskolan.

 

På den vägen är det fortfarande. Det är en väldigt bra lösning! Vi kan dag för dag avgöra vem som ska ta hand om Gallina. Det blir aldrig några konflikter eller problem. Att dela häst med pappa är verkligen bra! Jag hade inte klarat av att ha Gallina helt själv, speciellt inte nu med skola och jobb.