equestrianlifestyle.blogg.se

Idag blev det som sagt longering igen. Vi var helt ensamma i ridhuset så jag passade på att lyxa till det med bommar redan idag. Hela tre stycken (!!) orkade jag släpa fram, med tillhörade sockerbitar. Fyra bar jag fram men använde bara tre, Gallina var så skrajsen så det räckte gott. Det är nämligen hennes största skräck här i livet; bommar i kombination med sockerbitar. Skippar man sockerbitarna går det mycket bättre, och om man bara har en bom på hinderstöd fungerar det som bäst.

 

Trots detta kom hon över bommarna själv i både skritt, trav och galopp (eller vad man nu ska kalla det när hon väljer att hoppa över hela serien...?!) Förvisso är tre bommar på 1,20m avstånd väldigt lite att hoppa över, G har hoppat över vesäntligt längre cavalettiserier, tror 6 travbommar är det nuvarande rekordet (då med ryttare i sadeln..)!

 

Till en början gäller det att leda henne över serien flera gånger åt varje håll. Sen får jag känna av hur långt ifrån henne jag kan vara utan att hon stannar eller far iväg. Det är inga problem att gå bakom mig men när hon ska göra det på egen hand tycker hon det är otroligt jobbigt.

 

I skritt gick det bra, hon tog det ganska lugnt och klarade av att gå på ganska lång lina. I traven fungerade det sisådär, hon fixade det lugnt några gånger medan hon hade väldigt bråttom andra. Jag tyckte inte att vi fick ut det som jag hade velat av passet.

 

Efteråt fick hon galoppera lite, i andra änden av ridhuset. Hon lyssnade ganska dåligt och var uppjagad. Det blev ok efter ett tag. Avslutade i trav jättefint.

 

Imorrn får jag se hur det blir, ridhuset är bokat 15-17 vilket är precis den tiden jag helst är där. Då blir det kanske ridning istället.

 

Åh vad jag saknar att tävla!!!