När verkligheten slår till
Det blev ingen ridning igår, utan istället körde jag en häst till akutmottagningen på Ultuna. Det var just en sådan eftermiddag som varje hästägare fruktar, och sorgligt nog kan jag inte meddela om något lyckligt slut.
Igår fick vi sju personer som i över två timmar stod och försökte få tag på en veterinär veta hur verkligheten ser ut. I Stockholms län finns två stationer med distriktsveterinärer för utryckning vid akutfall. I hela norra regionen jobbade igår kväll EN jourhavande veterinär. Denne veterinär är inte enbart till för hästar, utan även boskapsdjur och smådjur. Det var med andra ord omöjligt att få ut någon veterinär.
Jag är väl medveten om att det var påsk, men med tanke på att säsongen för föl/kalvar/lamm/m.m. faktiskt har börjat var jag förvånad över detta besked. Nu har jag ingen statestik över mängden utryckningar som görs men spontant känns det som att det hade behövts en till veterinär ute. Vi väntade på distriktarn' i flera timmar men varje gång denne vände mot oss ringde det något mer akut.
Som väl var hade Ultuna sin akutmottagning öppen och stod redo vid dörrarna när vi kom. Trots att klockan var halv åtta på kvällen då vi kom fram fick vi i min åsikt ett mycket bra bemötande, med snabbt handlande. Det är tur att det finns sådana mottagningar att åka till i regionen.
Det hade aldrig gått att komma iväg om inte hästen hade varit en sådan hjälte. Nu är jag bara hemskt ledsen för ägarens skull, för dennes fina häst som galopperar i Trapalanda nu.
Kommentarer
Trackback