equestrianlifestyle.blogg.se

Jag gick på ridskola från det att jag var 7 år till dess att jag fick min ponny då jag var 15. Det är totalt åtta år och det är tyvärr skrämmande hur lite jag lärde mig under de åren jämfört med de kommande med egen häst.

 

Det är givetvis så att ridskolor håller olika nivå, det finns fantastiska ställen och det finns mindre fantastiska sådana, som med allt annat. Men generellt tycker jag att utvecklingen har gått ganska sakta hos de flesta ridskoleryttare jag känt genom åren.

 

Men måste det vara så fruktansvärt lärorikt att gå på ridskola? Ska det vara som i skolan att man sätter upp mål som stenhårt måste hållas? Kan det inte bara vara en rolig fritidsaktivitet som man utövar utan prestationskrav?

 

Jag och syrran brukade åka på ridläger varje sommar från år 1999 eller 2000 till och med år 2007. Vi åkte till samma ställe varje gång och brukade efter varje läger säga att vi lärde oss mer där på en vecka än vad vi lärde oss under ett år på vanliga ridskolan. Det var dock inte utan viss motgång vi lärde oss allt nytt och det hände i alla fall en gång på varje läger att jag uppgivet satt och grinade på hästryggen. Det var jobbigt att bli utmanad och pressad. Men det var desto roligare när man väl lyckades ta sig genom svårigheten. Vi var alltid nöjda men helt slutkörda efter lägrena.

 

Mina sista år på ridskolan var inte särskilt lärorika. Jag red alltid någon liten a- eller b-ponny eftersom jag var lite skraj för stora hästar. Eftersom jag i princip var kortast i gruppen fick jag alltid den ponny jag ville (få andra kunde rida dem). Oftast red jag Mr.Snape som var totalt outbildad och vi blev ofta en humoristisk höjdpunkt. När jag kom till ridskolan var jag ibland nedstämd eller trött, men jag minns tydligt att jag alltid var glad och fylld av energi när jag gick därifrån.

 

Så vad är bäst? En ridskola där man inte lär sig så mycket men alltid känner sig trygg och har roligt? Eller en ridskola där man utmanas, tar sig ur sin trygghetszon och lär sig väldigt mycket, samtidigt som det är roligt?

 

I dagsläget skulle jag definitivt välja alternativ nummer två. Men jag tror ändå att ridskolan som tillät mig att lulla runt och ha roligt på en liten ponny i alldeles för många år var helt rätt för mig just då.