equestrianlifestyle.blogg.se

Tjohej, har precis kommit hem ifrån Grebbestad. Vi håller på att bygga hus där nere så hela familjen har hjälpts åt. I tre dagar nu har vi ägnat oss åt att isolera innertak, måla panel och bygga innerväggar. Ska bli roligt att se hur det blir då det är klart =)

 

Grebbestad ligger en bit ifrån Strömstad på Västkusten. Det var i de trakterna jag jobbade på hästgård hösten 2009. När jag kommer ner dit känner jag ibland att jag saknar gården faktiskt. Jag fick ett så himla bra mottagande, familjen släppte verkligen in mig i deras samvaro och jag fick möjlighet att utveckla min ridning.

 

 

Men som alla som har jobbat i stall vet så är det verkligen ingen dans på rosor. Det gjorde mig dock inte så mycket, jag kände till och med att det var helt ok att jobba i -25C då vattnet hade frusit i stallet och vi gick med 30-liters hinkar fram och tillbaka från huset vi bodde i tre gånger om dagen för att fylla på vatten till alla 25-30 hästarna.

 

 

Det jag hade svårt för var att inte ha så mycket människor omkring. 20 minuter tog det in till Strömstad (med bil) och där bodde en skara helt underbara människor. Men det var inte så att det gick att åka dit på vardagarna utan umgänget skedde på de helger jag var ledig.. Trots att jag älskar skogen och landet är jag en storstadsperson och behöver folk omkring mig. Så det var nog ensamheten det föll på tror jag. Och det faktum att vissa av hästarna var nästintill ohanterliga vid insläpp.

 

 

Hemlängtan tog vid efter att jag blivit sparkad i ryggen av stallets unghäst på ca 180cm i mkh. Jag flög två meter av slaget och hästen missade ryggraden med tre centimeter. Så rädslan att bli skadad igen gjorde givetvis sitt också när jag fattade beslutet att åka hem.

 

Det jag nämnt är givetvis saker som hör till hästyrket, man får räkna med sådant helt enkelt. Jag trivdes väldigt bra på gården och hade mycket roligt, lärde mig galet mycket om ridning.

 

 

Men det var det inte.