Idag köpte jag 4 par skor efter matten
Haha! Det är sant. Bara lite spontant sådär efter att vi haft matte frl och käkat suchi i PK-huset (grym suchi btw). Jag köpte tre par sneakers och ett par gummistövlar. Det knäppa med det hela var att tre av sko-paren kostade mindre tillsammans än det sista paret gjorde! Men jag älskar mina Hilfigers så... (Asså, tanken är att jag ska ha de billiga skorna i stallet och på gården i sommar, därav så många).
Grå + mörkblå i mitten + vita hilfiger är de nya i samlingen..
Gummistövlarna fick inte vara med eftersom det bara är sneakers med här!
Stackars blåa hilfigers är lite slitna =/
Nog om skor!
Idag har jag ridit, och det var underbart! Jag kunde inte hålla mig från att trava lite och tog även en liten galopp i båda varven. Gallina var taggad och verkade tycka det var toppen. Sååå roligt! Vi övade lite på piaff också, G har blivit så stark bak nu av all markträning att hon orkar bära upp sig bättre. Piaffen är därmed påväg, men om jag gör precis som jag ska vet jag dock inte.... Det är roligt att bara försöka.
Morgonstund
Det var galet skönt att få sova ut i natt! Kom hem från landet ganska sent i söndags kväll och sov helkasst på natten, gick upp alldeles för tidigt och skrev en KS (kontrollskrivning) i flervariabel. Med andra ord var jag helt slut igår kväll!
Efter skolan promenerade jag bort till tsf och inhandlade en burk glucosamin + HA för att testa. Det verkade vara ungefär lika populärt att käka som metacam:
Såhär ser burken ut och vad jag har förstått efter att ha spanat runt på internet så fick jag den för ett riktigt kanonpris (typ halva priset)!!
En gullig låt som ni borde lyssna på =) Börjar ca 1.10 in i filmen
Några sötisar från RB
Knappen (minishettis) och Pysen (shettisbebis)
Bebislamm =)
Sötlamm som vill bli kliade
Status
Jag var ju på återbesök på kliniken igår med Gallina. Vid böjprov visade hon mycket mindre reaktion än sist, fortfarande lite på vissa ben, men ändå mycket mindre. (Kanske 1 grad mot förra gångens 3 grader). Hon var ren vid longering, såg dock lite stel ut som vanligt.
Det var väldigt skönt att hon svarade på behandlingen. Nu ska vi sätta igång lite försiktigt och jag hoppas givetvis på det bästa. Jag blev tillsagd att "dalta" med benen, tex att ge något ledtillskott och använda back on track. Gurkmeja får bli det jag testar först.
Nu längtar jag tills vi börjar träna uppsuttet igen!
Positivt besked från kliniken
Gallina har svarat på behandlingen och ska nu sättas igång, YAY!!!!
Mest okomplicerade, snälla hästen!
Tur i oturen!
Jag klarade mig fram och tillbaka till kliniken, hann parkera transporten och ställa bilen på lämpligt ställe. Men hem kom jag inte! Bilen var helt död. Det hade varit rena mardrömmen om den lagt av på vägen med Gallina i transporten!! Hemskt! Så det var tur ändå. Dock blev det ju lite krångligare än vanligt att ta sig hem ifrån stallet, jag bor inte nästgårds direkt...!
Jag hatar att åka kommunalt
Om det inte hade varit så f dyrt att parkera i stan hade jag tagit bilen varje dag. Bara genom att kliva på tåget blir man smittad med allt möjligt skit. Det är smutsigt överallt, folk sitter inpå en och hostar o snorar. Usch. Och inte nog med det, vissa verkar ju tycka att det är helt normalt att stå 2cm utanför tågdörren o dra en cigg. Sen sätter de sig på tåget och luktar askkopp så att man måste vädra alla kläder när man kommer hem. Det är dessutom billigare och mer tidseffektivt att ta bilen!!! Jag längtar till den dagen jag inte behöver åka någonstans i en unken buss eller tågvagn.
Tack och hej. Ingen negativitet här inte :P
Rather safe than sorry
Har varit ute o sprungit med syrran. Blev ca 5km jogg + 1-2km promenix (uppv.+nedvarvn.) Skönt sätt att börja dagen på! Det var längesen jag sprang sist, pga något konstigt som hände med mitt ben. På nyårsafton började det göra ont mitt på smalbenet, kanske 5cm nedanför knät. I skelettet liksom. Kändes som att någon hade smällt till mig med ett basebollträ. Jag kunde inte gå i trappor, knappt gå och definitivt inte springa.
Det var väldigt konstigt, eftersom det bara kom utan att jag hade tränat eller gjort mig illa. Det var inte svullet eller varmt men gjorde ont när jag tryckte på det. I början struntade jag i att det gjorde ont och tränade ändå, men tillslut gjorde det så ont att jag inte stod ut. Jag gick till doktorn som konstaterade "det är inte knäet" NÄHÄ?! för det visste jag ju inte redan. "Du borde gå till en sjukgymnast" Ja, som om det skulle hjälpa... Aja. Det gick över helt för några veckor sedan i alla fall, äntligen!!!
Men för att vara på säkra sidan sprang jag med stödbandage och långa strumpor =) Ridstrumpor är väldigt användbara!
Lyx är att ha frihet
Jag är så tacksam över att kunna vara på RB! Det är så roligt och mysigt!
Vi har haft en superhärlig eftermiddag på gården, jag och syrran. Först kelade vi lite med lammen, sedan red vi ut och till sist en vända till hos lammen! Jag red en ny ponny som kom till RB i lördags. Han heter Monty och är helt underbar att rida. En ny favorit fakiskt! Han är en c-ponny så lite bättre storleksmässigt också =)
S red på min andra favvo, nämligen Wio. Vi tog det ganska lugnt i början eftersom M var lite tittig, men allt eftersom blev han mer varm i kläderna (o jag med, hehe) och då kunde vi rida på lite mer. Wio tyckte att vi var långsamma dock!
Vi hoppade några små stockar, och jäklar vad ponnyn hoppade. Härligt! Ser fram emot nästa ridtur =)
By the way...
I mitt inlägg om provridning visade jag två filmer. Det lite lustiga med detta, (inte nog min hemska sits!), är att jag bara hade ridit storhäst några få gånger innan dessa filmer spelades in (typ suttit på 3 storhästar). Jag hade aldrig hoppat så högt som jag gjorde på provridningarna, och på den översta videon ser ni ett (flängigt) galoppombyte. Det var mitt första någonsin. På videon med Gallina ser ni ett försök till öppna. Jag hade aldrig hört talas om vad det var innan detta tillfälle.
Med andra ord var provridningarna en riktig utmaning för mig. Men jag lärde mig oerhört mycket och hade väldigt roligt =)
Hahaha!
Satt o tittade igenom bilder från en resa till Malaysia -09, och blev minst sagt full i skratt då jag upptäckte denna lilla detalj!!
Ofta man släpar med sig en Hööks-påse till andra sidan jordklotet och tar med sig den mitt in i djungeln!! Haha
kan.inte.sluta.lyssna
Balans
Jag är en av alla hästmänniskor här i Sverige som har tittat på Ponnyakuten. Denna säsong har jag upplevt mig lite mer kritisk än tidigare säsonger, jag vet inte riktigt varför. En sak var hoppträningarna, de kändes bara helt fel. Sedan kom Lisen och upptäckte källan till ett av barnens problem. Jag tänkte inte diskutera träningarna eller tränarna något mer ingående, men en sak kan jag säga, och det är att Lisen verkar vara en ypperligt kompetent tränare.
Jag hade en fruktansvärt dålig sits när jag var yngre, sitsen skapade en rad olika problem, bland annat höll jag på att flyga av varje gång jag blev tvingad att trava utan stigbyglar. Jag knep åt med knäna så hårt jag kunde och höll mig i manen för glatta livet samtidigt som överkroppen slängde runt som en säck potatis.
Det är främst på RB och på Gallina jag arbetat fram min balans och förbättrat min sits. När jag började vara på RB på helgerna började jag även rida ut barbacka väldigt ofta, och detta på busiga shettisar och russ. Jag for av i princip varje gång vi var ute, det är inte en överdrift! Som vi höll på var det inte särskilt konstigt. Vi hoppade terränghinder, galopperade så fort vi kunde, släppte tyglarna i fullt ös och blundade, m.m. Hästarna bockade och stegrade, drog, kastade sig hit och dit. Eftersom jag aldrig var rädd när jag red på så små ponnysar gjorde det mig inte så mycket att ramla av, jag gjorde aldrig illa mig särskilt. De åren jag ägnade där gjorde verkligen underverk för min balans!
Jag hade en mycket bra hopptränare som jag började rida för ett halvår efter att jag fått Gallina. Hon hade väldigt mycket bra övningar, inte minst balansövningar. Bland annat red vi utan stigbyglar hela banor, hoppade i jockeyläder, hoppade med ögonen stängda, hoppade med händerna på huvudet, etc. Sådana övningar borde vara självklara!
Det jag vill säga är att oavsett nivå och intresse, kan och bör man träna balansen. Det finns otroligt många saker man kan göra och sätt att göra det på!
Terränghoppning barbacka 2011 på en av RB's b-ponnysar
(Första ca 50 sekunderna) Inga problem att sitta kvar när denna dam bestämmer sig för att hon inte vill galoppera:
(Första minuten) Balansträning över studs 2008:
Jobb, jobb, jobb
Det är min jobbhelg och sedan förra gången har jag fått förlängd arbetstid vilket innebär att det blir svårt för mig att vara med på helgträningarna...
Men detta har löst sig för denna gång, eftersom en stallkompis ställer upp och gör iordning Gallina, tar ner henne till ridhuset och upp igen efter träningen. Så snällt! Jag vill verkligen att Gallina ska tränas så mycket som möjligt nu, så det är verkligen toppen att jag får hjälp.
Filmen - till slut!
Jag hade ingen assistent med som kunde filma, så ni får stå ut med att det ibland blir ganska långt ifrån. Men man får i alla fall en idé om vad mitt prat om markträning innebär (eller, "träning från marken").
Det var inte vårt bästa pass denna vecka. Det var ganska kul att se filmen, speciellt i öppnorna, därför att då jag höll på i ridhuset tyckte jag att Gallina inte tvärade något alls nästan. På filmen ser jag att frambenen nästan korsar varandra!
VI har nu övat på detta i fyra eller fem dagar. Det finns mycket att förbättra men jag tror vi är på rätt väg i alla fall =)
Bråkar med tekniken
Min nya kamera filmar i HD, men det gillar inte min dator som nu klagar på att minnet är slut. Därför måste filmerna laddas till min andra dator, för att sedan konverteras och till sist läggas på denna så att jag kan stoppa in dem i Vegas Pro. Omständigt minst sagt!
Så länge slänger jag in två screenpics från filmen. Jag råkade välja fel filtyp så det blev verkligen kasst. Nu gör jag om det för tredje gången, haha!
Gallina har blivit så duktig, hon lyfter benen mycket högre nu och har
börjat att sträcka ut det vänstra helt (hon sträckte bara det högra förut)
Hur många täcken behöver man till en häst?
Idag hade jag en pyssel/fixardag i stallet. Jag lade undan vintertäcken och tog fram vårtäcken. Passade även på att slänga ett fleecetäcke samt ett regntäcke. Så fort jag vet vilket flugtäcke det är jag brukar använda så slänger jag det andra jag har..
Sammanlagt hade jag 16 täcken (efter att jag slängt två) vilket var mycket fler än jag trodde. Detta är listan:
- Fleecetäcke Equiline
- Fleecetäcke Hööks
- Fleecetäcke Finntack
- Fleecetäcke (saknar märke)
- 2st regntäcken Hööks
- Regntäcke Horseware
- Innethermotäcke (saknar märke)
- Innethermotäcke Whitaker
- Vintertäcke Shires
- 2st vintertäcken Hansbo
- 2 st flugtäcken (minns ej varifrån)
- Våffeltäcke Hööks
- Bomullstäcke (saknar märke)
Sedan tillkommer skrittäcket men det räknas inte riktigt. Nu är i alla fall allt sorterat och placerat på rätt ställe. Efter detta städade jag i skåpet, tvättade benskydd, m.m. Jag tvättade även Gallinas ben ordentligt med grönsåpa, klippte och tvättade svansen. Skönt att få allt fixat =)
Nu kan jag bara konstatera att vi har alldeles för många täcken och att det är jobbigt att hålla koll på dem. Hehe..
Fint
Täcket passade bra =) Det var tur att jag köpte det eftersom Gallinas gamla täcke uppenbarligen inte klarade eftermiddagens regn...
Shoppa när det går dåligt med pluggandet
(Då blir man dock ganska fattig..) Åh, det går verkligen inte bra med min uppsats. Jag har inte den blekaste aning om hur jag ska gå tillväga, men det är iofs som vanligt när det gäller allt som har att göra med SU.
Nu till annat: Jag älskar att shoppa, speciellt hästgrejer. Det är verkligen inte bra men ganska kul ändå. Idag fick det bli ett regntäcke (amigo), en glansborste (G's favvo) och ett par teddyfluff skydd från Sthlm ridsport. Sedan köpte jag även ett par läderhandskar från Hööks (en av de få grejer därifrån som håller i mer än en vecka...) Handskarna är väl mer vintervantar men jag älskar dem (har två par till hemma, men tänkte att det är bra med backup eftersom jag använder dem dagligen).
Nu håller jag tummarna för att täcket passar!
Provrida - både roligt och jobbigt
Det är ofta en långdragen och knepig process att välja en häst. Det ska vara ett flertal saker som klaffar och ofta får man leta på ganska många ställen innan man hittar sin stjärna.
Innan vi köpte Gallina tittade vi på ett trettiotal hästar. De var alla på olika nivåer, både ston och valacker, hoppinriktning eller dressyr.
Några minnen är särskilt tydliga från vår hästletartid. Speciellt den gången vi skulle titta på två hästar i samma stall (Skåne), som visade sig vara en äkta hästhandlare (av den icke-positiva typen). Redan då vi kom dit ville både jag och pappa vända om och springa därifrån. Men jag hoppade ändå upp på en av hästarna och red runt några varv. Även jag med min minimala erfarenhet av stela/halta hästar kände direkt att det var något ruskigt fel. Efter den korta ritten envisades hästhandlarn' med att hämta den andra, så när han var inne i stallet åkte vi fort därifrån.
Det var den mest extrema upplevelsen. Vi hade även mycket trevliga upplevelser, såsom till exempel på Ekerö på en jättefin liten gård. Ägaren var otroligt gullig, h*n hjälpte mig med instruktioner då jag skulle rida. Hästen var utbildad/tävlad st:Georg dressyr (om jag ej minns fel), ** fälttävlan samt MSV hoppning och var därmed den mest välutbildade hästen jag någonsin suttit på. En supertrevlig häst med ett toppenlynne. Vi var ganska inne på att köpa den men bestämde oss i slutendan för att h*n var för gammal.
Här är en film från några provridningar. Den första hästen var en valack (minns ej ålder) som tävlades i 110cm. Han var lagom stor, ca 155cm i mkh. Den andra hästen är den ovan beskrivna välutbildade. Sedan kommer ett sto, har för mig att hon tävlades LA dressyr, men är ej säker. 120 hoppning. Sist på filmen var en väldigt grön sexåring, en ädel dam trots att hon var korsad m. nordsvensk (superfin man/svans!). Hon var en riktig underbaring, men för svår för mig då.
Så Gallinas provridning såklart =)
Dagens aktivering
Gallina var så fin idag! Vi övade på samma saker som på träningen, dvs öppna på rakt spår, sluta på volt, skänkelvikningar och så det vanliga givetvis.
Nu kan jag inte påstå att öppnorna längst långsidorna genomfördes problemfritt till perfektion. Men det jag kan säga är att Gallina gick framåt när jag bad henne, vilket är ett stort kliv upp eftersom hon sist protesterade en hel del genom att backa. Jag tror att det blev öppna, men det är inte lika lätt att veta när man står precis intill på marken som när man sitter på.
Vad beträffar skänkelvikningarna så flöt det på jättebra. Gallina förstod precis vad jag menade (eller rättare sagt: jag sände signaler som gick att tolka.. hehe). Hon kändes mjuk och elastisk i sina sidor. Det var roligt.
Imorgon fortsätter vi med detta. Tänkte försöka filma någon dag denna vecka för att visa hur vi jobbar.
Gallina i lördags
Nya pjuck på pållen och bilen =)
Det lönar sig aldrig att skjuta på saker. Så varför har jag fortfarande inte lärt mig detta?! Ett helt livs erfarenheter av att vara ute i sista sekund borde ju ha någon effekt...
Igår var det fint väder och jag hade faktiskt tid att byta till sommardäck. Men jag orkade inte. Så därför fick jag bita i det sura äpplet och byta däck ute i regnet idag efter skolan istället. Yay.
Jag har faktiskt inget emot själva däckbytet, det är ganska kul och tar inte mer än 15-20min med rätt prylar. Det som är jobbigt med att byta däck är att gräva fram dem ur förrådet och kånka dit vintergänget sedan. Speciellt när däcken ska vara längst in bakom allt annat. Men nu sitter de där i alla fall, och skönt värre är det. Bensinförbrukningen lär gå ner ganska ordentligt =)
Gallina har också fått lite service. Jag var dock inte i stallet utan i skolan istället. Det är tur att vi har en sådan bra stallchef som har hovslagarservice också. Så hon tog in Gallina och sopade upp efter hovvis, släppte ut efter. Kanonbra. Gallinas fötter såg väldigt fina ut!
Min något smutsiga bil (trots att jag handtvättade den förrförra veckan...suck!)
Men den är bra ändå. Lagom stor och går som en klocka, har haft den i typ 3-4 år nu =)
Körtävling, galen häst och matte
Jag åkte till stallet vid åtta imorse eftersom jag skulle in till stan och plugga med några kompisar. I stallet var det fullt ös, eftersom Johannesbergskuskarna ordnade körtävling hos oss. Det var väldigt roligt att se, först och främst att det blir lite liv på gården och sedan att det var en körtävling, eftersom jag aldrig sett en sådan förut.
Nu kunde jag ju inte stanna särskilt länge, men jag hann se några ekipage, bland annat en ifrån stallet. Gallina tyckte till en början att det var jättekul med alla främmande hästar. Hon ägnade sig åt att beta - gå till staketet och kolla - beta. Men sedan skulle hennes hagkompis iväg på tävling och då var det inte lika roligt längre... Gallina bryr sig vanligtvis inte så mycket om att bli ensam, men idag var allt upp-och-ner.
Hon for fram och tillbaka i hagen som en galning och gnäggade. Jag försökte med hö men det sket hon fullständigt i. Det slutade med att Gallina fick ägna resten av dagen i ruta... Hennes ben pallar inte vad som helst, och eftersom det var sista dagen metacam igår kanske hon inte känner sina begränsningar heller.
Som tröst fick hon dock massor av hösilage. Hon blev lugn och kom till ro(/började äta) så fort hon hamnade i rutan. Hon fick stå bredvid sin boxgranne/gamla hagkompis som är en ranghög dam. Gallina har alltid känt sig trygg i hennes sällskap så det blev perfekt =)
Ett gulligt ekipage från tävlingen
Stressigt värre
Efter förra veckans utmaning med kontrollskrivningar dagarna efter varandra är jag ganska slutkörd. Inte nog med det så verkar jag hålla på att bli sjuk...! Men det hindrar givetvis inte mig från att åka till stallet.
Idag var det träning. Vi jobbade på från marken, och idag tog vi det hela ett steg längre så att jag fick en riktig utmaning. Vi övade nämligen på öppna längstmed fyrkantsspåret. Tack och lov inledde C med övningen, eftersom Gallina minst sagt var motsträvig.. Hon backade en hel långsida bara för att hon inte ville ta ett steg rakt framåt. Men med C's konsekvens och känsla för varje ögonblick gick Gallina snart i öppna längst långsidan.
När Gallina började mjukna kunde jag ta över. Jag fick kämpa ganska ordentligt med mig själv, för det gäller att verkligen ha rätt kroppsposition och hållning för att övningen ska fungera. Vi började i vänster varv vilket var det svåraste (vi visste inte det då vi började), så när jag övergick till höger varv var det som rena semestern.
Jag är väldigt nöjd med passet i alla fall, Gallina var duktig!! Nu har vi lite mer saker att pyssla med fram till nästa träning =)
För att ni som aldrig sett någon ägna sig åt markträning ska förstå hur sjutton det ser ut lägger jag upp några screenpics från en film som spelades in i februari eller något sådant. Man får i alla fall en generell idé av vad det hela handlar om..
2006 - vårt första år tillsammans i bilder
Alla bilder är i kronologisk ordning =)
Ledare - i alla situationer
Det är allmänt känt att man helst inte ska ge sin häst godis ur handen, eftersom den då kan lägga sig till med ovanan att bita. Detta är något man speciellt får höra på ridskolor, vilket är ett sammanhang i vilket denna instruktion verkligen gäller.
Men det finns mer till detta uttryck. I grund och botten handlar det om ledarskap. I en hästflock bestämmer ledaren när de andra får äta, och det är därför som det blir så fel om en ridskoleelev (som är relativt okänd för hästen och därmed ej dess ledare) ger hästen mat. I den senare situationen kan hästen rent ut av tolka det som att människan underkastar sig och ger bort sin mat, det vill säga, hästen har ledarpositionen.
Jag anser att man ska kunna ge godis direkt ur handen till sin häst utan att det blir ett problem. Man ska kunna ge en godis utan att hästen nafsar eller knuffar på en för att få mer. Hästen måste respektera att det är jag som bestämmer över godiset och att jag delar ut det när jag vill.
För att få en häst att respektera sin ägare krävs det enligt mig några få och enkla grundregler, som aldrig tummas på. Allt bygger i själva verket på konsekvens. Det är ett ord som min tränare älskar att använda, och jag förstår henne. Om man bara är konsekvent i allt man gör kan man undvika många missförstånd. Förutom detta krävs det givetvis att man riktar respekt tillbaka mot hästen, man får aldrig glömma att hästen måste vilja vara med. Om hästen inte vill vara med sin ägare blir det ganska knepigt..
Ett vardagsexempel:
Gallina får en extra påse hö varje eftermiddag innan jag åker hem. När jag kommer med den genom gången brukar hon gnägga, och vid sällsynta tillfällen skrapar hon ibland lite med hoven. Det senare är absolut inte acceptabelt enligt mig. Att forsätta gå mot henne med hö skulle i min värld innebära att jag förstärker hennes negativa beteende. Så vad jag gör när G börjar skrapa är att jag stannar och står kvar tills hon slutat. Så fort hon slutat fortsätter jag gå.
När jag sedan kommer fram till boxen backar G in och jag öppnar. Gallina vill gärna ha sitt hö på en gång men det är ju meningen att jag ska bestämma över maten. Därför markerar jag att jag vill ha utrymme (brukar räcka med att vända mig om så att min rygg är mot henne) och när hon sedan flyttat på sig häller jag ut höet. När jag sedan flyttar på mig får hon komma fram och äta.
Detta exempel må vara väldigt basic, men det är kraftfullare än man tror. Det är i de små detaljerna vi förändrar helheten. Och eftersom jag tycker om att belöna min häst med godis måste jag se till att det sker på mina villkor.
"Hästen måste vilja vara med"
Taktik
KS i disken avklarad! Då är det bara flervarren imorgon klockan åtta att oroa sig för kvar. Jag har pluggat på gamla KS'ar hela dagen tillsammans med en kompis. Det har gått ganska bra. Den senaste timmen har jag ägnat åt att sammanfatta alla viktiga formler som jag ska kunna inför morgondagen. Det är viktigt att ha en bra översik över det hela, det blir lätt rörigt och svårt att hålla reda på formlerna som de står i boken, eftersom det är massa annat mellan dem.
Såhär ser en del av min sammanfattning ut =) Bilderna blev lite mörka men man ser ju i alla fall hur det är tänkt!
Kombinatorik suger
Åh, det är jättemycket i skolan just nu. Ska ha KS i diskret matte imorrn och på onsdag är det flervariabelanalys som ska testas. Jag har pluggat under hela min fria tid i dag, bortsett från en visit i stallet givetvis. Flervarren är en sak, det är ändå begripligt om man pluggar ordentligt... Men disken alltså! Hemskare kurs får man leta efter. Den innehåller sådana absurditeter såsom:
x1 +x2 + x3 + x4 = 10
Hur många lösningar har denna ekvation?
Varför? Vad sjutton ska jag med detta till?! Eller typ "på hur många sätt kan tio personer köa i två led?" Flervarren, den linjära algebra'n osv har faktiskt viktiga tillämpningar i vardagen, jag kan koppla det, men inte detta. Men förhoppningsvis har jag lyckats peta in det i huvudet ändå :)
Till Gallina då! Idag var hon en riktig piggelin, vi jobbade från marken en stund och det gick bra. Vi kommer jobba på så mycket som möjligt nu den kommande tiden. På lördag är det träning och det är väldigt bra. Min tränare är redan informerad (och konsulterad) rörande situationen. Vi får se hur vi ska gå vidare sedan.
Nu ska jag hoppa i säng så att jag inte somnar på KS'en imorrn bitti.
Gonatt!
Rutiner
Efter drygt sju år tillsammans har vi skaffat ganska bra rutiner för saker och ting. Till exempel mockning, som ni ser här på bilden, är ganska smidigt. Gallina står i boxöppningen och håller koll på sina boxkompisar (snarare fiender, hehe) medan jag röjer runt med kärran och grepen. Ibland byter vi plats, jag behöver aldrig säga till, Gallina vet precis hur hon ska flytta på sig.
Mockningsrutinen bygger givetvis på regeln att Gallina inte får gå ut ur boxen utan min tillåtelse. Det är en bra regel att ha, särskilt för mig eftersom jag lite då och då råkar glömma boxdörren öppen...!
För att lära Gallina att inte gå ut ur boxen har jag gjort på följande vis:
- Jag började med att sätta ett grimskaft för boxdörren så att hon inte kunde gå ut längre än till en viss gräns. Samma gräns som gäller utan grimskaftet.
- Efter ett tag tog jag bort grimskaftet då jag var i närheten och sade till varje gång hon överträdde gränsen (genom att backa henne tillbaka till innanför gränsen). Här gäller det att vara konsekvent! Om hästen lyckas smita kan det bli svårare att få den att stå kvar nästkommande gång.
- Till sist gjorde jag detta varje dag, eftersom det är en utav Gallinas favoritaktiviteter att stå och hålla koll på vad som händer i stallgången. Ofta är det roligare än att äta upp höet...! Jag får påminna henne ibland om att inte gå alltför långt ut, särskilt om någon står med godis utanför.
Gallina står såhär varje dag, hon har gjort det i flera års tid och enbart smitit ut ur boxen en gång. Det är ganska bra statestik måste jag säga! (365 dagar * 6 år (flyttade till detta stall 2007) = 2190 dagar). Men sen kan hon ju som sagt hamna i mitten av gången med framfötterna om något är väldigt lockande... Dock håller hon sig på sin plats trots fodring och annat roligt.
22 på dagen!
Nu mer är min fining 22 år. Det firades med extra morötter och godis, och extra gos givetvis. Jag hade tänkt att jag skulle ha tagit lite fina exteriörbilder men jag hade tyvärr ingen som kunde hjälpa till just idag. Men en mobilbild knäppte jag i alla fall.
Du är det finaste jag vet
Vittne till en hemsk olycka
Det var den sista sommaren jag var på ridläger som det hände. Det var lägrets sista dag och hopptävling. Jag satt på "min" häst och väntade att få rida eftersom jag var den som skulle hoppa högst och därmed sist. Min syster hade nyligen tagit sig genom banan alldeles utmärkt, och stod i mitten av ridhuset vid ett utav hindrena. En kvinna i vår grupp red en felfri grund och skulle komma på ett av omhoppningens hinder.
Jag kan fortfarande se det hända, hur hästen saktade in framför hindret och hur jag visste att den skulle stanna flera meter innan de ens kommit fram. Det gick sakta men detta till trots blev det en tvärnit framför den 70cm höga oxern. Kvinnan kastades fram över hästens huvud och fortsatte ner mot marken på andra sidan hindret. Precis som en vanlig avramling som sällan slutar illa. Men kvinnans händer sträcktes aldrig ut för att möta marken. Hennes händer var kvar vid midjan och det var därmed omöjligt för henne att ta emot sig. Istället hände det som inte får hända.
När huvudet tog i marken var det som om en chockvåg rörde sig genom ridhuset, och skriket kommer jag aldrig glömma. Det var verkligen ett dödsskrik, jag har aldrig hört något liknande. I samma sekund som hon tog i marken visste alla i ridhuset att det var illa.
Men kvinnan hade änglavakt, ty i vår grupp fanns en sjuksköterska som även hon satt till häst bara några meter ifrån. Hon kastade sig av och sprang fram till kvinnan samtidigt som den manliga tränaren kom. De satte igång med hjärt- och lungräddning på en gång medan ridhuset tömdes på åskådare, hästar och ryttare. Ambulans tillkallades men det dröjde tjugo minuter innan de kom till platsen eftersom vi var mitt ute på landet. Ambulanshelikopter skickades ifrån Norge, läget var så illa att det inte fanns något annat sätt.
Många var i chock, och jag antar att vi alla är olika i sådana situationer. Jag är väldigt lugn och handlingskraftig, fick jag lära mig. Tillsammans med den kvinnliga tränaren sprang jag och några andra så fort vi bara kunde för att hämta in gårdens ca 30 hästar i stallet så att helikoptern kunde landa i en av hagarna. Kort därefter anlände den och körde iväg med kvinnan till sjukhuset.
Jag fick i efterhand veta att kvinnans hjärta hade stannat i samma sekund som hon slog i marken. Om inte sjuksköterskan och tränaren hade varit där och gjort hjärt- och lungräddning så hade hon inte överlevt.
Jag hoppas slippa bevittna fler sådana här händelser. Men jag måste säga att ambulanspersonal, tränare/gårdsägare, med flera inblandade, hanterade situationen så gott det gick. Ingen hade kunnat förutse händelsen och hästen ifråga var högst lämplig som ridskolehäst, då den tidigare hoppat svåra klasser (150cm) och var mycket snäll. Det var en fruktansvärd olycka som skapade mycket sorg, inte minst för kvinnan och hennes familj.
På hemvägen undrade jag hur det skulle kännas att rida igen. Jag tänkte att det skulle vara något inom mig som hade förändrats. När jag kom upp på Gallina kändes allting som vanligt, olyckan var som bortblåst. Men bara en kort tid senare flög en tjej av på en hoppträning och där kom klumpen i halsen igen. För min egen säkerhet var jag inte särskilt orolig, men det blev plötsligt jobbigt att inte ha kontroll när andra red. Speciellt var det jobbigt när min pappa och syster red (mamma red inte då), jag var ofta orolig över att de skulle ramla av och skada sig.
Men tiden suddar ut otrevliga minnen, och jag har lämnat oron åt sidan, i alla fall den omotiverade oron. Jag kommer alltid minnas den där dagen, den stunden och det skriket. Men det är inte något jag tänkter på särskilt ofta nu längre, det är något som jag lämnat bakom mig. Det har trots allt gått ca fem år sedan det hände.
Jag hoppas att den drabbade kvinnan har hittat tillbaka till livet och lycka. Jag har hört att hon är en otrolig kämpe. Med dessa avslutande ord lämnar jag nu detta tunga ämne och hoppas att jag inte får anledning att skriva om något liknande i framtiden.
Imorgon blir min fining 22 år!
Kliniken med Gallina
Imorse klockan 07:20 åkte jag med Gallina i transporten mot kliniken. Vi var där i totalt fyra timmar och Gallina fick en grundlig undersökning, vilket var bra. Generellt ser jag sällan någon anledning till att ta ut en veterinär till stallet, annat än för vaccinationer och akutbesök. På kliniken kan allt fixas på en gång, vilket är mycket praktiskt.
Det hela började enligt vanlig rutin med uppvisning på gången, böjprov, longering, släckning av div ställen, mer longering och böjprov. Mitt emellan där någonstans klämde även vet. igenom ryggen (vet. är även leg. kiro) och konstaterade att Gallina var bra i sin rygg. Yay till oss! Det visar verkligen att allt markjobb har gjort det det skulle göra. Vet. kommenterade att G såg välmusklad och fin ut i sin kropp, vilket var roligt att höra!
Hur som helst hade Gallina ont i sitt vänstra framben och vänstra bakben. Därför fortsatte vi in på röntgen där åtta bilder togs. Gallina var supersnäll och blev förvånansvärt lullig av 0.25 dos lugnande..! Tyvärr var det inte lika roligt att gå igenom bilderna med vet. efteråt.. Gallina har nämligen pålagringar i sitt vänstra framben, största problemet är pålagringarna i kronleden.
Höger framben såg dock ok ut, vänster bakben såg bra ut, både kota och has. Båda vänsterbenen sprutades och jag har precis hämtat ut en laddning metacam. Vi kör en rundsmörjning och hoppas att det blir bättre.
Prognosen är inte den roligaste, men jag tänker inte att allt är hopplöst ännu. Jag har pratat med min tränare och diskuterat hur vi ska fortsätta. Förhoppningsvis kan vi fortsätta stärka upp bakifrån så att framdelen avlastas mer. Med lite tur fungerar det.
Gallina idag. Mamma torkade bort blodet från G's ben. Kotans baksida var alldeles röd.
