equestrianlifestyle.blogg.se

Nu har jag börjat nedräkningen inför Gallinas igångsättning. I den kommande veckan är det dags. Jag hoppas att det inte är några bekymmer nu efter en längre period på betet, men det har jag svårt att tro. Jag håller tummarna för en mjuk och arbetsvillig häst, men med vila kan det verkligen gå åt vilket håll som helst. Ibland är hästen superfin efter vila och ibland stel och spänd som en fiolsträng.

 

Just nu är det dock fortfarande semester för oss båda. Även om jag tycker om att vara helt ledig så är det faktiskt ganska skönt med uppstrukturerade dagar....

 

Tänkte att jag ska skriva ett inlägg om vad jag anser om att vila hästar. Det blir nog framåt kvällen i sådana fall. Tjingeling!

 

 

 

 

 

 

 

... men det är inte så mycket som händer i stallet nu. Gallina går på bete o vilar lite, ska sättas igång om en vecka tänkte jag (eller något sådant). Det är skönt att göra lite annat faktiskt, även om jag alltid är lite nojig över att låta henne stå. Imorgon hade jag tänkt att ringa o höra mig för med en träningskamrat om vi eventuellt ska försöka dra ihop en kurs för vår fantastiska tränare C. Det vore väldigt kul, eftersom jag missade den innan sommaren. Det är sååå roligt att åka iväg med sin häst!

 

Det jag dock kan informera om är tre otroligt bra böcker som jag har ägnat de senaste två veckorna åt att läsa (blir ju mest kvällstid så det tar sin tid...) Jag har nämligen läst To Kill a Mockingbird (Harper Lee) som utspelar sig i trettiotalets USA och är i princip en historia om en flickas barndom under tider av rasförtryck. En otroligt fin bok (som bör läsas på engelska!!) om kärlek, människor och det fruktansvärda förtrycket som ägde rum på den tiden.

 

Den andra boken jag läste var The Fault in our Stars (John Green), vilken är av en helt annan genre. Jag skrattade och grät om vartannat, den var fantastisk!! Lättläst men gripande om en flicka som vid tidig barndom diagnostiseras med cancer (som aldrig kommer försvinna). Den handlar inte om hennes ständiga kamp mot sjukdomen, utan istället får man följa hennes vardag som en tonåring som lever med sin sjukdom. En lite annorlunda berättelse om sjukdom kan man nog säga. Spoiler: slutet var överraskande, förfärligt sorgligt men ändå fint på något sätt.

 

Igår började jag läsa The Perks of Being a Wallflower (Stephen Chbosky) och har snart nått slutet. Återigen en underbar bok med mycket känslor. Berättelsen kretsar kring en tonårig pojke som inte riktigt funnit sig själv och sanningarna omkring sig. Flera kanske känner igen denna eftersom det är en film. Filmen är bra, men boken är bättre!! (Som vanligt).

 

Imorgon blir det nog till att börja läsa Life of Pi och beställa nya böcker. Det är fantastiskt vad lätt det är att få tag i (och billigt). Hej så länge!

 

Gallina har blivit lite bukig men inte ökat i hull speciellt mycket. Det är bra eftersom hon inte bör ha för mycket vikt att bära på sina framben. Jag hoppas bara att betet inte torkar ut helt så att damen börjar tappa hull, vilket hon gör lättare än att gå upp. Hittills har det dock gått bra.

 

Det verkar inte vara så farligt med insekter. G har sin bucasluva på varje dag men annars har jag inte hållt på med sprayer eller sådant. Det hjälper knappt ändå.

 

Imorgon kommer hovvis på förmiddagen. Jag hoppas att Gallinas hovar har växt tillräckligt för att han ska ha något att ta av. Men det har gått 7 veckor så något borde de ha växt. Av någon konstig anledning växte G's hovar långsammare förra sommaren än på vintern... Det brukar vara tvärt om (speciellt med tanke på att damens rutiner inte ändrades förra året, då hon stod på stall som vanligt hela sommaren).

 

Jag vet att många tävlar på denna nivå men jag måste bara... SHIT VAD HÖGT DET VAR!!! När jag kollade på lite stillbilder från hoppningen med Monty insåg jag att vi nästan hoppade lika högt som han är hög själv. Hur galet är inte det?! Har aldrig gjort det förut. Fining det där, som ställde upp trots att han inte haft mig på ryggen mer än två-tre gånger (och det faktum att jag red halvkasst, hade inte hoppat på ett år typ). Hade gärna haft honom som min egen. Men jag är i största laget, M är ju ingen maxad c-ponny misstänker jag..

 

Denna film är en riktig favorit. Jag kommer nog aldrig att släppa den! Trots att det hela filmades 2009 ligger det mig fortfarande otroligt varmt om hjärtat - detta var min och Gallinas bästa start på hopptävling tillsammans.

 

Det kanske inte verkar så märkvärdigt, hindrena är 70cm och banan väldigt basic. Men faktum är att Gallina aldrig någonsin under min ägo varit så lugn på tävlingsbanan och inte heller gått felfritt på detta harmoniska vis. Att det krävdes en flytt på 55 mil söderut för detta att komma gör det hela ännu mer otroligt. Gallina hade precis vant sig vid sitt nya västkusthem då vi startade på Tanums RK. (Vi bodde på BRC).

 

För de som inte läst denna blogg tidigare kanske jag ska nämna att Gallina var livrädd för bommar då jag fick hem henne 2005. Det gick inte ens att leda henne över en bom - spelade ingen roll vem som gjorde det. Damen var i princip oridbar på hinder. Jag vet fortfarande inte vad som hände henne, en av mina hopptränare ansåg att hon var "bränd" - alltså tagits för hårt av tidigare tävlingsryttare.

 

Så detta var vår seger mot alla problem. Tack vare J-E på BRC kunde jag guida Gallina felfritt genom banan =)

 

Idag har jag en chillkväll framför datorn. Det är första gången sedan förra helgen jag sitter här! Jag har faktiskt inte saknat det särskilt mycket, har ju haft fullt upp hela dagarna. Det har varit väldigt roligt, vi har haft en grupp riktigt härliga ungdomar. Men nu är jag ganska trött och imorgon väntar mitt andra jobb, närmre 9 h dessutom!!

 

I övrigt har jag försökt lära mig spela Stay (Rihanna) på piano under kvällen. Det har gått ganska bra =) Den är ju väldigt lätt men jag är minst sagt rostig när det gäller spelandet.

 

Jag tänkte att jag skulle ha åkt till Gallinisen på eftermiddagen idag men jag somnade på soffan.. Det får bli imorgon efter jobbet. Saknar min fining! Har bara hunnit åka dit en snabbis denna vecka. Då jag skulle ta in henne var vi tvugna att gå förbi gammelhingsten som G avskyr. Hon har varit ganska lugn på senaste så jag satte inte grimskaftet runt nosen eller något, vilket hade behövts. Det går dock inte att göra så mycket åt det när hon väl har börjat fara runt...

 

Jag satte hälarna i marken och höll i grimskaftet med båda händerna. Gallina släpade mig så att gruset dammade och det lät så mycket av skrapljudet att stackars Fresia som gick framför oss blev så rädd att hon höll på att sparka mig (jag hade släpats in precis bakom henne). Lilla Gallina... Ibland tror man att hon är en tokig unghäst. På vägen ut till hagen röt jag till åt hingsten och då slutade han jaga oss längst staketet (att jag aldrig tänkt på det förut liksom? Han är ju världens snällaste hingst!). Vi fick en lugn promenad till sommarhagen =)

Idag red jag och syrran en långritt. Det var verkligen mysigt, hästarna var dessutom supertaggade! Wio (som S red) var helt tokig. Trots att vi galopperat en hel del så drog ponnyn spontant iväg i fullt ös på hemvägen :P Här snackar vi ingen dålig runda heller. Det var långt och varmt så svetten rann, men det funkade bra ändå. Efteråt badade vi med hästarna.

 

Imorgon börjar övernattningslägret på RB och jag kommer garanterat vara helt utmattad i slutet av veckan. Då väntar givetvis (mycket vältajmat) två dagar på mitt vanliga jobb dessutom!! Men efter det är det semester så jag överlever =)

 

 

 

I december kommer jag att ha haft Gallina i åtta underbara år. Det är helt otroligt vad tiden bara flyger iväg! Ibland känns det så konstigt att tänka att det faktiskt har gått en sådan lång tid. Men om jag verkligen tänker på det, så inser jag att vi är milsvägar ifrån vår startpunkt.

 

Som jag kämpat med denna häst. Jag kan fortfarande inte riktigt rida henne på det sätt som hon kräver, trots dryga sju års träningar!! Det är helt otroligt vilken knepig häst jag fått tag i. Men hon är helt underbar, en sådan fantastisk personlighet att jag inte skulle ha valt annorlunda.

 

Jag pratade med en i stallet efter träningen i torsdags om just det där med att skaffa för svåra hästar. Det är lätt att det blir så. Men medan hon menade på att hon förmodligen hade valt en lättare häst med facit i hand, så kände jag inom mig, hur knasigt det än må verka, att jag hade valt Gallina varje gång! Det jag hade ändrat var vilken tränare jag red för från första början och vilket stall vi stod i.

 

Hade jag vetat vad jag vet nu hade jag tagit Gallina direkt till Thorsholma och ringt C det första jag gjorde. Jag är övertygad om att allt hade varit annorlunda om vi fått den starten. Men nu blev det som det blev, och trots allt runtomkring har vi haft väldigt roligt tillsammans och tack vare Gallina är jag en bättre ryttare.

 

Hon är 22 år nu och kroppen är inte densamma. Men hon känns fortfarande fräch och pigg och glad. Jag hoppas att jag får ha henne kvar flera år till och att vi kan komma igång igen så pass att vi kan komma ut på någon dressyrtävling eller så. För hur fantastiskt vore det inte att starta en 23 åring på dressyrbanan?! [Nästa års mål!]

 

Håller tummarna för att vi kan komma dit.