Hoppryttare som bara rider dressyr...?
Vad ska man säga? När andra har frågat vad jag sysslar med har jag alltid svarat att jag är en hoppryttare. Men vad svarar jag nu? Jag känner mig inte som en dressyrryttare! Men å andra sidan hoppar jag i princip aldrig nu för tiden. Sist jag och Gallina hoppade "på riktigt" var våren 2010 innan skadan uppdagades.
Jag saknar det verkligen, det finns ingen bättre känsla än att susa över hinder med favorithästen. Vår sista hoppträning någonsin var en av de bästa vi gjorde. Gallina var helt fantastisk. I efterhand vet jag att Gallina var skadad långt innan vi förstod något. Därför är det ännu mer fantastiskt vad hon gjorde för mig. Genom eld och vatten som man brukar säga.
Gallina som var så fruktansvärt rädd för att hoppa när hon kom, ställde upp och hoppade helt otroligt bra sista hoppträningen tillsammans. Trots att det förmodligen gjorde ont. Hon gjorde det för att jag bad henne göra det. Hur fantastiskt är inte det? På samma gång är det hemskt eftersom jag bad henne att göra något som hon egentligen verkligen inte skulle göra. Men det kunde jag inte veta då..
Min fina, fina häst. Vad skulle jag göra utan henne?
Kommentarer
Trackback
