equestrianlifestyle.blogg.se

Det är allmänt känt att man helst inte ska ge sin häst godis ur handen, eftersom den då kan lägga sig till med ovanan att bita. Detta är något man speciellt får höra på ridskolor, vilket är ett sammanhang i vilket denna instruktion verkligen gäller.

 

Men det finns mer till detta uttryck. I grund och botten handlar det om ledarskap. I en hästflock bestämmer ledaren när de andra får äta, och det är därför som det blir så fel om en ridskoleelev (som är relativt okänd för hästen och därmed ej dess ledare) ger hästen mat. I den senare situationen kan hästen rent ut av tolka det som att människan underkastar sig och ger bort sin mat, det vill säga, hästen har ledarpositionen.

 

Jag anser att man ska kunna ge godis direkt ur handen till sin häst utan att det blir ett problem. Man ska kunna ge en godis utan att hästen nafsar eller knuffar på en för att få mer. Hästen måste respektera att det är jag som bestämmer över godiset och att jag delar ut det när jag vill.

 

För att få en häst att respektera sin ägare krävs det enligt mig några få och enkla grundregler, som aldrig tummas på. Allt bygger i själva verket på konsekvens. Det är ett ord som min tränare älskar att använda, och jag förstår henne. Om man bara är konsekvent i allt man gör kan man undvika många missförstånd. Förutom detta krävs det givetvis att man riktar respekt tillbaka mot hästen, man får aldrig glömma att hästen måste vilja vara med. Om hästen inte vill vara med sin ägare blir det ganska knepigt..

 

Gallina får en extra påse hö varje eftermiddag innan jag åker hem. När jag kommer med den genom gången brukar hon gnägga, och vid sällsynta tillfällen skrapar hon ibland lite med hoven. Det senare är absolut inte acceptabelt enligt mig. Att forsätta gå mot henne med hö skulle i min värld innebära att jag förstärker hennes negativa beteende. Så vad jag gör när G börjar skrapa är att jag stannar och står kvar tills hon slutat. Så fort hon slutat fortsätter jag gå.

 

När jag sedan kommer fram till boxen backar G in och jag öppnar. Gallina vill gärna ha sitt hö på en gång men det är ju meningen att jag ska bestämma över maten. Därför markerar jag att jag vill ha utrymme (brukar räcka med att vända mig om så att min rygg är mot henne) och när hon sedan flyttat på sig häller jag ut höet. När jag sedan flyttar på mig får hon komma fram och äta.

 

Detta exempel må vara väldigt basic, men det är kraftfullare än man tror. Det är i de små detaljerna vi förändrar helheten. Och eftersom jag tycker om att belöna min häst med godis måste jag se till att det sker på mina villkor.