En gåta som alltid är med mig
För drygt sju år sedan åkte jag och pappa ner till Skåne för att hämta Gallina. Till skillnad från tiden som följde var hemtransporteringen mycket enkel och oproblematisk. Gallina stod snällt 10h i transporten utan att trampa runt eller stressa upp sig.
Men den Gallina som klev ur transporten var inte lugn, inte trygg, inte i harmoni. Våra första år var långt ifrån oproblematiska. Den häst, som bara ett par år tidigare hade gått klockrena hopprundor på MSV-nivå, kunde plötsligt inte vistas i närheten av ett hinder.
Som jag vridit och vänt på alla ledtrådar, som jag längtat och hoppats. Men vad som hände är fortfarande en gåta. Det kommer det alltid att vara.
Det jag vet säkert är att något hände med henne, något som förändrade henne, som tog hennes självförtroende, gjorde henne rädd.
Men det känns inte lika viktigt längre, att få veta. Gallina är en annan häst idag och de problem vi hade är sedan länge minimerade och utsuddade. Men gåtan förblir lika olöst som tidigare.
Finaste, mest underbara häst. En sådan glädje du skänkt mig genom åren!!
Bild från vår första sommar tillsammans, år 2006
Kommentarer
Trackback
