Hm.. Fullt upp är bara förnamnet! Jag är helt slut efter helgen och denna alldeles för långa skoldag! Gick från 8 till 17... Var i stallet efteråt o red ett kort pass. Gallina kändes inte helt fräch =/ Imorgon blir det markjobb och på torsdag och eventuellt fredag blir det vila (tandläkaren på tors).

 

I söndags var Gallina pigg med snudd på explosiv. Det var fantastiskt väder så jag tänkte att det skulle vara en utmärkt dag att rida dressyr på stubben. Det tyckte inte Gallina. Hon var stark och ovillig att hålla ett lugnt tempo. Helt omöjligt att försöka rida dressyr... så vi galopperade! Fort gick det dessutom. Härligt som bara den, hade dock varit skönt att ha lite kortare stoppsträcka bara.

 

Igår tänkte jag att "i måndags galopperade vi ju hur mycket som helst så nu måste hon vara lite lugnare" och så skrittade vi iväg till åkern igen. Men nej, Gallina var inte mindre pigg. Vi gick in i ridhuset och trimmade i 45 min eller så. Hon kändes fin efter lite jobb, hon ville (trots ingång i ridhus) tuffa på framåt efter eget huvud..

 

Det är härligt att hon är så pigg!! Nu hoppas jag bara att hon inte slagit i framhoven i något, som kan ha påverkat pålagringen.. Eller något annat krux. Håller tummarna!

 

Efter onsdagens träning fick Gallina gå ett lugnt skrittpass (på torsdagen) längstmed stubbåkerskanterna i sällskap av ett annat ekipage. G var mycket pigg, hon skrittade med långa kliv, så pass långa och snabba att den andra hästen (i samma storlek) fick trava för att hinna med...! Det är svårt att tro att hon är 22 år ibland, energin finns ju fortfarande kvar välbehållen och sund!

 

Idag och imorgon blir det dock ofrivillig vila. Imorgon ska vi ha ihopsläpp vid åttatiden och vid tio på morgonen börjar jag "jobba". Jag och syrran ska ha ett miniläger för några av tjejerna som var med och hjälpte till på sommarlägrerna frivilligt. Det ska för övrigt bli väldigt kul!

 

Hur som helst så är det övernattning, varför jag alltså inte kan åka till stallet förrän på söndag eftermiddag. Så Gallina får vila lite.

 

Nu ska jag förbereda lite ledarskapsteori inför morgondagen och sedan packa ihop lite grejor. Tjingeling!

 

Vi hade träning igår klockan sju på kvällen. Det var väldigt skönt att det var lite senare, eftersom temperaturen hann sjunka till åtminstone under 20, istället för uppåt 30 i ridhuset.

 

Jag var i god tid igår (för ovanlighetens skull) och hann värma upp i närmre 15 minuter innan C kom. Jag skrittade mest och hade precis tagit en volt i trav då det var dags att börja. Gallina kändes ganska fin redan från start, det tog inte alls mycket arbete på volterna i trav för att hon skulle söka sig framåt/nedåt och hamna korrekt i sin form.

 

Under passet tränade vi lite på varvbyten. Gallina faller gärna inåt i varvbytena och detta är inte särskilt bra för hennes ben, eftersom hon lätt hamnar på bogarna då (i detta sammanhang är "falla inåt" ej samma sak som "komma till inner" som vanligtvis är vad vi strävar efter). Nu talar jag om varvbyten under den tid av passen som hon inte har balanserat upp sig helt korrekt än. Dessa varvbyten sker alltid på lång tygel varför det är oerhört viktigt att verkligen hjälpa till i vändningen. Med instruktioner lyckades jag korrigera det och rida Gallina på ett vettigt sätt genom varvbytena.

 

Så fort G var fin i traven övergick vi till galopparbete. Vi började på stora volten och arbetade på formen några varv innan vi gjorde en åtta och låg i förvänd runt fyrkantsspåret. Detta var sedan det fortsatta fokuset för hela ridpasset. Det tog ett tag innan jag förstod precis vad jag skulle göra (eller snarare hur jag skulle göra det), jag skulle nämligen ta förhållningar på ytter och tydligt släppa efter på tygeln efteråt. Det var inte förrän sista långsidan som jag fick aha-upplevelsen som sa mig precis hur jag skulle göra. Det är svårt att förstå något helt innan man gör det rätt och hästen blir bättre av det. En väldig skillnad blev det i alla fall på Gallina då jag tog förhållningen rätt.

 

Efter galoppen var Gallina otroligt fin. Vi avslutade i en kort trav, i en mycket låg men ändå bärig form. En väldigt lyckad träning med andra ord!

 

I helgen var det jobb.jobb.jobb! Men i fredags klämde jag in en ledig dag som jag delvis ägnade åt en morgonuteritt med syrran. Vi hade tänkt rida Wio och Monty men så blev det inte. Wio har haft ett sår som har varit knepigt att läka, nu är det precis i sista stadiet så det får läka klart innan hon får följa med oss på race. Monty stod i en hage längre bort.. så vi orkade helt enkelt inte gå och hämta honom! (Haha)

 

Vi gick till närmsta hage och valde två hästar. Jag red på Juvel (en fd travarponny med helt galet mkt fart) och S red på Linn (fjordingdam). Vi var ute i ca 1½ timme i solskenet, vilket var väldigt härligt. Vi hade med oss fika/frukost som vi passade på att äta när vi skrittade en längre sträcka förbi en annan gård. I övrigt blev det mycket fart, vilket det alltid blir med Juvel eftersom han är så fruktansvärt snabb, stark och pigg. Inte förrän sista galoppen på hemvägen kunde jag bestämma vilken hastighet vi skulle ha!

 

Vad beträffar Gallina så var vi ute och konditionstränade i fredags. Jag red i jockeyläder och G hade en väldigt babyrosa outfit. I helgen fick hon vila eftersom jag jobbade och idag har vi ridit ett dressyrpass i ridhuset! Hon känns ganska bra, jag har dock fortfarande problem att få med höger bak lika mycket som vänster. Jag ska diskutera detta med min tränare på onsdag. Jag måste ju få ordning på det!

 

 

Ja, dvs sådana saker som att e^- oändligheten^2 kommer gå mot noll. Att inte veta något sånt kan fälla en totalt på en tenta. En annan sak man måste veta är att tex x^2+y^2-z^2 =0 är en konisk yta. Imorgon tentar jag flervariabelanalys... igen. Jag hade pluggat på helt fel saker inför den tentan (jag och många andra tyvärr). Usch för mattetentor!

 

Jag börjar skolan igen den 2:a september och då kommer jag ha tre mattekurser och en datakurs. Alla kommer överlappa varandra lite, vilket kommer göra denna termin riktigt jobbig. Jag och två kompisar har redan bestämt att vi varje vecka ska sitta kvar i skolan en kväll för att plugga tillsammans.

 

I övrigt så har jag ridit Gallina i ridhuset idag. Det var varmt och kvavt men jag tycker att underlaget är i hårdaste laget för henne på utebanan just nu. Hon var fin, tyvärr inte lika fin som i söndags men helt klart godkänt. Imorgon kommer pappa åka till stallet iom att jag tentar mellan 14-19.

 

Nu ska jag hoppa i säng. Är egentligen helt slut men fastnade här. Längtar till fredag då jag är helt ledig igen. Jobbar helgen men har tack och lov en vecka ledigt sen!!

 

Dagen efter träning: jag undrade om Gallina skulle vara stel av träningsvärk eller mjuk från det lösgörande arbetet. Det föll på det senare, tack och lov! Hon var dock lite trött igår, så vi red inte mer än trettio minuter. Vi började som vanligt med att ställa igenom för inner i skritt, sedan samma sak i trav.

 

G var mjuk och fin, speciellt i vänter varv. I höger varv tog det lite längre tid att få henne att trampa på ordentligt med det inre bakbenet (hon är lite svagare i höger bak). Med lite galopp i båda varven lossnade hon även i höger och så fort hon blev lika fin i trav i båda varven avslutade jag ridpasset. (Skrittade givetvis av efteråt).

 

I eftermiddag ska vi skritta ut runt den stora vallen och bara ta det lugnt. Jag vill att hon rör på sig för att hon inte ska stelna till. Det blir mysigt, förmodligen rider jag i grimma.

 

Jag har mått halvdant hela dagen och känt mig allmänt trött, men när jag kom till stallet vid halv fyra-tiden var alla krämpor som bortblåsta. Det är otroligt vilken magisk effekt hästar kan ha! För mig är det en helt annan värld, där allt utifrån försvinner och all energi kommer till ytan.

 

Med detta sagt kanske jag kan tillägga all den energi jag sedan fick när jag hoppade upp i sadeln och påbörjade träningen. Gallina var fantastisk! Ett sådant här ridpass har vi inte haft sedan förra året. Hon kom till inner och trampade på med bakbenen, vinklade höft och haser. Känslan alltså!

 

Desto mer jag red, desto mer Gallina kom loss i kroppen, desto mer energi levererade hon. Hon blev bara piggare och piggare, efter galoppen var det riktigt fint tryck i henne, och trycket gick i rätt riktning dessutom. Det är helt otroligt att en 22-åring som varit igång i två veckor efter en månads vila kan vara såhär fin. Hon strålade.

 

I början av passet var Gallina som vanligt: lite stel i bakbenen och halvseg för skänkeln. Men sen kommer man till den där punkten när hon inser att "aha, det här känns ju så himla skönt i kroppen" och allt bara vänder. Precis det hände idag och på under tio minuters arbete!

 

Jag kan känna med hela kroppen hur rätt denna typ av träning är för Gallina. Hon blir en helt ny häst igen. Ett plus är att jag dessutom kan göra detta utan hårda tygeltag, men bara yttepyttekontakt längst ut i tygeln och hon går ändå balanserat i en låg form.

 

Nu ser jag verkligen fram emot denna termin och hoppas av hela mitt hjärta att vi kan träna fullt ut!

 

Inte så konstigt att det känns som att torven helt plötsligt försvinner!! Gallina i ett nötskal :P Hon är så söt! (Att jag sedan säger "tuttut" till min häst kan man ju ifrågasätta, haha?)

 

Ja, så ser det ut just nu! Igår fick Gallina vila eftersom jag jobbade och skulle på kräftskiva efteråt. Jag åkte dock till stallet och såg till att hon hade allt som hon behövde. Idag har jag jobbat på mitt andra (vanliga) jobb och var väl ganska slutkörd bara av att ha varit på fest så det blev inget stall alls idag. Jag hade dock planerat detta i förväg, det är galet skönt att kunna köpa till tjänster!

 

Nästa vecka börjar dock allvaret. Jag hoppas att måndag blir en rid-dag, men vi får se. Jag brukar inte planera dagarna i förväg eftersom dagsformen på oss båda varierar en del.. Hellre göra ingenting än något som inte är 100%.

 

I och med att terminen kommer igång börjar det även bli dags för tandläkaren att komma. Han brukar komma till stallet varje år framåt slutet av augusti, men Gallina träffar bara tandis vartannat år. Hon har alltid haft väldigt fina tänder, har inte haft några större problem eller så. Därför har vi åldern till trots valt att fortsätta med detta intervall. Det ska bli spännande att höra hur det ser ut nu, förmodligen inget större fel dock, eftersom hon ser ut att äta och smälta maten som vanligt.

 

 

Idag var det äntligen dags, vårt första ridpass efter vilan! Gallina har gått hela veckan, dock enbart markträning i skritt. Hon har känts fin och det gjorde hon även idag, det var verkligen toppenroligt att rida. Hon kändes mjuk, pigg och arbetsvillig. Jag ser verkligen fram emot den uppkommande träningen (även om jag inte vet precis när den kommer att vara, förhoppningsvis nästa vecka)!

 

Ridpasset var ett kort sådant, ca 20-30 min. Jag rider hellre korta intensiva pass än långa. Vi började i skritt med att mjuka upp sidorna för inner tygel. Då Gallina "kom till ytter" blev det trav i lång och låg form på stora volter. En liten galopp blev det också i varje varv. Gallina kommer igång väldigt bra i kroppen av att få galoppera något varv nämligen. Efter galoppen var hon otroligt fin!!

 

Så den omusklade kroppen till trots blev det ett givande ridpass. Nu är det dags att återuppbygga. Men så är det med äldre hästar, man kan inte vila dem och förvänta sig att de ska vara i samma form fortfarande. Det som hänger kvar är dock den disciplin till hand och skänkel vi ägnade hela våren åt att slipa på, vilket är skönt. Musklerna må försvinna men kunskaperna och rutinerna hänger kvar. (Sedan kanske en utomstående person inte skulle räkna G som omusklad, men i mina ögon har hon blivit det jämfört med hur hon var förut).

 

Nu har jag börjat nedräkningen inför Gallinas igångsättning. I den kommande veckan är det dags. Jag hoppas att det inte är några bekymmer nu efter en längre period på betet, men det har jag svårt att tro. Jag håller tummarna för en mjuk och arbetsvillig häst, men med vila kan det verkligen gå åt vilket håll som helst. Ibland är hästen superfin efter vila och ibland stel och spänd som en fiolsträng.

 

Just nu är det dock fortfarande semester för oss båda. Även om jag tycker om att vara helt ledig så är det faktiskt ganska skönt med uppstrukturerade dagar....

 

Tänkte att jag ska skriva ett inlägg om vad jag anser om att vila hästar. Det blir nog framåt kvällen i sådana fall. Tjingeling!

 

 

 

 

 

 

 

... men det är inte så mycket som händer i stallet nu. Gallina går på bete o vilar lite, ska sättas igång om en vecka tänkte jag (eller något sådant). Det är skönt att göra lite annat faktiskt, även om jag alltid är lite nojig över att låta henne stå. Imorgon hade jag tänkt att ringa o höra mig för med en träningskamrat om vi eventuellt ska försöka dra ihop en kurs för vår fantastiska tränare C. Det vore väldigt kul, eftersom jag missade den innan sommaren. Det är sååå roligt att åka iväg med sin häst!

 

Det jag dock kan informera om är tre otroligt bra böcker som jag har ägnat de senaste två veckorna åt att läsa (blir ju mest kvällstid så det tar sin tid...) Jag har nämligen läst To Kill a Mockingbird (Harper Lee) som utspelar sig i trettiotalets USA och är i princip en historia om en flickas barndom under tider av rasförtryck. En otroligt fin bok (som bör läsas på engelska!!) om kärlek, människor och det fruktansvärda förtrycket som ägde rum på den tiden.

 

Den andra boken jag läste var The Fault in our Stars (John Green), vilken är av en helt annan genre. Jag skrattade och grät om vartannat, den var fantastisk!! Lättläst men gripande om en flicka som vid tidig barndom diagnostiseras med cancer (som aldrig kommer försvinna). Den handlar inte om hennes ständiga kamp mot sjukdomen, utan istället får man följa hennes vardag som en tonåring som lever med sin sjukdom. En lite annorlunda berättelse om sjukdom kan man nog säga. Spoiler: slutet var överraskande, förfärligt sorgligt men ändå fint på något sätt.

 

Igår började jag läsa The Perks of Being a Wallflower (Stephen Chbosky) och har snart nått slutet. Återigen en underbar bok med mycket känslor. Berättelsen kretsar kring en tonårig pojke som inte riktigt funnit sig själv och sanningarna omkring sig. Flera kanske känner igen denna eftersom det är en film. Filmen är bra, men boken är bättre!! (Som vanligt).

 

Imorgon blir det nog till att börja läsa Life of Pi och beställa nya böcker. Det är fantastiskt vad lätt det är att få tag i (och billigt). Hej så länge!

 

Gallina har blivit lite bukig men inte ökat i hull speciellt mycket. Det är bra eftersom hon inte bör ha för mycket vikt att bära på sina framben. Jag hoppas bara att betet inte torkar ut helt så att damen börjar tappa hull, vilket hon gör lättare än att gå upp. Hittills har det dock gått bra.

 

Det verkar inte vara så farligt med insekter. G har sin bucasluva på varje dag men annars har jag inte hållt på med sprayer eller sådant. Det hjälper knappt ändå.

 

Imorgon kommer hovvis på förmiddagen. Jag hoppas att Gallinas hovar har växt tillräckligt för att han ska ha något att ta av. Men det har gått 7 veckor så något borde de ha växt. Av någon konstig anledning växte G's hovar långsammare förra sommaren än på vintern... Det brukar vara tvärt om (speciellt med tanke på att damens rutiner inte ändrades förra året, då hon stod på stall som vanligt hela sommaren).

 

Jag vet att många tävlar på denna nivå men jag måste bara... SHIT VAD HÖGT DET VAR!!! När jag kollade på lite stillbilder från hoppningen med Monty insåg jag att vi nästan hoppade lika högt som han är hög själv. Hur galet är inte det?! Har aldrig gjort det förut. Fining det där, som ställde upp trots att han inte haft mig på ryggen mer än två-tre gånger (och det faktum att jag red halvkasst, hade inte hoppat på ett år typ). Hade gärna haft honom som min egen. Men jag är i största laget, M är ju ingen maxad c-ponny misstänker jag..

 

Denna film är en riktig favorit. Jag kommer nog aldrig att släppa den! Trots att det hela filmades 2009 ligger det mig fortfarande otroligt varmt om hjärtat - detta var min och Gallinas bästa start på hopptävling tillsammans.

 

Det kanske inte verkar så märkvärdigt, hindrena är 70cm och banan väldigt basic. Men faktum är att Gallina aldrig någonsin under min ägo varit så lugn på tävlingsbanan och inte heller gått felfritt på detta harmoniska vis. Att det krävdes en flytt på 55 mil söderut för detta att komma gör det hela ännu mer otroligt. Gallina hade precis vant sig vid sitt nya västkusthem då vi startade på Tanums RK. (Vi bodde på BRC).

 

För de som inte läst denna blogg tidigare kanske jag ska nämna att Gallina var livrädd för bommar då jag fick hem henne 2005. Det gick inte ens att leda henne över en bom - spelade ingen roll vem som gjorde det. Damen var i princip oridbar på hinder. Jag vet fortfarande inte vad som hände henne, en av mina hopptränare ansåg att hon var "bränd" - alltså tagits för hårt av tidigare tävlingsryttare.

 

Så detta var vår seger mot alla problem. Tack vare J-E på BRC kunde jag guida Gallina felfritt genom banan =)

 

Idag har jag en chillkväll framför datorn. Det är första gången sedan förra helgen jag sitter här! Jag har faktiskt inte saknat det särskilt mycket, har ju haft fullt upp hela dagarna. Det har varit väldigt roligt, vi har haft en grupp riktigt härliga ungdomar. Men nu är jag ganska trött och imorgon väntar mitt andra jobb, närmre 9 h dessutom!!

 

I övrigt har jag försökt lära mig spela Stay (Rihanna) på piano under kvällen. Det har gått ganska bra =) Den är ju väldigt lätt men jag är minst sagt rostig när det gäller spelandet.

 

Jag tänkte att jag skulle ha åkt till Gallinisen på eftermiddagen idag men jag somnade på soffan.. Det får bli imorgon efter jobbet. Saknar min fining! Har bara hunnit åka dit en snabbis denna vecka. Då jag skulle ta in henne var vi tvugna att gå förbi gammelhingsten som G avskyr. Hon har varit ganska lugn på senaste så jag satte inte grimskaftet runt nosen eller något, vilket hade behövts. Det går dock inte att göra så mycket åt det när hon väl har börjat fara runt...

 

Jag satte hälarna i marken och höll i grimskaftet med båda händerna. Gallina släpade mig så att gruset dammade och det lät så mycket av skrapljudet att stackars Fresia som gick framför oss blev så rädd att hon höll på att sparka mig (jag hade släpats in precis bakom henne). Lilla Gallina... Ibland tror man att hon är en tokig unghäst. På vägen ut till hagen röt jag till åt hingsten och då slutade han jaga oss längst staketet (att jag aldrig tänkt på det förut liksom? Han är ju världens snällaste hingst!). Vi fick en lugn promenad till sommarhagen =)

Idag red jag och syrran en långritt. Det var verkligen mysigt, hästarna var dessutom supertaggade! Wio (som S red) var helt tokig. Trots att vi galopperat en hel del så drog ponnyn spontant iväg i fullt ös på hemvägen :P Här snackar vi ingen dålig runda heller. Det var långt och varmt så svetten rann, men det funkade bra ändå. Efteråt badade vi med hästarna.

 

Imorgon börjar övernattningslägret på RB och jag kommer garanterat vara helt utmattad i slutet av veckan. Då väntar givetvis (mycket vältajmat) två dagar på mitt vanliga jobb dessutom!! Men efter det är det semester så jag överlever =)

 

 

 

I december kommer jag att ha haft Gallina i åtta underbara år. Det är helt otroligt vad tiden bara flyger iväg! Ibland känns det så konstigt att tänka att det faktiskt har gått en sådan lång tid. Men om jag verkligen tänker på det, så inser jag att vi är milsvägar ifrån vår startpunkt.

 

Som jag kämpat med denna häst. Jag kan fortfarande inte riktigt rida henne på det sätt som hon kräver, trots dryga sju års träningar!! Det är helt otroligt vilken knepig häst jag fått tag i. Men hon är helt underbar, en sådan fantastisk personlighet att jag inte skulle ha valt annorlunda.

 

Jag pratade med en i stallet efter träningen i torsdags om just det där med att skaffa för svåra hästar. Det är lätt att det blir så. Men medan hon menade på att hon förmodligen hade valt en lättare häst med facit i hand, så kände jag inom mig, hur knasigt det än må verka, att jag hade valt Gallina varje gång! Det jag hade ändrat var vilken tränare jag red för från första början och vilket stall vi stod i.

 

Hade jag vetat vad jag vet nu hade jag tagit Gallina direkt till Thorsholma och ringt C det första jag gjorde. Jag är övertygad om att allt hade varit annorlunda om vi fått den starten. Men nu blev det som det blev, och trots allt runtomkring har vi haft väldigt roligt tillsammans och tack vare Gallina är jag en bättre ryttare.

 

Hon är 22 år nu och kroppen är inte densamma. Men hon känns fortfarande fräch och pigg och glad. Jag hoppas att jag får ha henne kvar flera år till och att vi kan komma igång igen så pass att vi kan komma ut på någon dressyrtävling eller så. För hur fantastiskt vore det inte att starta en 23 åring på dressyrbanan?! [Nästa års mål!]

 

Håller tummarna för att vi kan komma dit.